- Project Runeberg -  Illustrerad Nisse-kalender / 1893 /
73

(1884)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Kapten Puffs minnen (med porträtt) - III. Klunslexikon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ädelmodigt tillbjudes, och hellre fryser jag, än att en
sådan hedersknyffel som herrn skall på min hand
förlora ett enda runstycke!»

»Stå inte och prata dumheter, Klunslexikon! Tag
klädet der och packa sig ut.»

Sådan var den björn, som kallades Cajander; ytan
raggig och rå, men hjertat ädelt och godt, fullt af
mildhet och kärlek. Till detta hjertas medelpunkt
sträf-vade Spåre ständigt efter denna händelse, äfven så
länge han nödgades gå parallelt med de öfriga tvåfotade
björname, hvilka han sålunda, enligt eget och Mårten
Strömers förmenande, aldrig kunde råka. Till boden
med den ominösa lyktan släpade han derefter kamrater
i massa som hade »bläckare» i plånboken eller »Rek.»
på kartorna i postkontoret, och så snart någon större
eller mindre summa härvid dykade ner i bodlådan,
läste man i Spåres af förnöjsamhet skinande anlete:
»den fattige kan också förmå något i en verld, der
lyckans håfvor finnas så olika fördelade.»

Den länge glömde och försummade Kiesewetter
togs nu tillika med Regnér, Schröck och Forssell ner
ifrån den dammiga bokhylla, der de så länge hållit
hvarandra ett troget sällskap, och det fanns verkligen
dagar, då man till allmän förlustelse såg Spåre med
grön pappersskärm för ögonen sitta lutad öfver boken.
Men vishetsgudinnan, en gång förgrymmad och vred,
gaf ej stort akt derpå, och efter behörigen aflagda
tentamina erhöll Spåre, jemte mången lärorik förmaning,
en sjungande repuls. Att han ånyo skulle börja sitt
enformiga kammarlif och ånyo med den gröna skärmen
utstänga solens glada blickar, kunde ingen rimligtvis
fordra, och derföre gingo åter några terminer förbi under
ständigt flanerande och ständigt dolce far niente.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:43:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nissekal/1893/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free