Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Kapten Puffs minnen (med porträtt) - IV. Debutanterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Låt Lappen dyrka så godt han kan,
Den kalla solen i norden höga.
Jag dyrkar solen, jag liksom han,
Men dyrkar henne uti ditt öga:
Det känslans, godhetens altar är
Och lågan evig, som Yestas der.>
Huru det vidare kom sig, att jag med en eldig,
kyss beseglade mina ord och att hon ej blef ond vore
ännu oförklarligare, så framt man icke med skalden
får antaga: att
»När själ till själ på gästbesök vill sväfva
De mellan sig den purpurbryggan slå.»
Detta var vårt första eldprof. Timman nalkades
emellertid då »Eldprofvet» på teatern skulle repeteras
och sedan vi lika obemärkta som då vi hade lemnat
de Skjöldebrandska planchema åter befunno oss i deras
närhet, togo vi farväl af de tusen böckers salar och
jag ledsagade mina fruntimmer till teaterns trappa, der
Sofie smög den sista af sommarns älsklingar, en hvit
ros, i min hand. Täcka blomma, du låg länge gömd
vid mitt hjerta!
Den tid, då flyttfoglarne ta fram sina resväskor,
lunden af kastar sin sommarklädning, »rönndrufvan
glöder» och stormarna hvina, nalkades tyvärr méd den 1
oktober och då måste ju Tljialia, efter uråldrig plägsed
och föreskrift, ge vika för Pallas Athene samt kohorten
af hennes ledsamma, grötmyndiga professorer och
muntra hoppgifvande studenter. — I en gammal
skramlande vagn, fullsatt af koffertar och aktriser samt körd
af hr teaterdirektören, beväpnad med sabel och
pistoler, såg jag sista skymten af debutanten, föremålet för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
