Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Kapten Puffs minnen (med porträtt) - IV. Debutanterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bankett för ett nyligen i Sverige uppsatt
skådespelaresällskap, kalladt och döpt: den finska teatern. Såsom
ordförande i teaterdirektionen var jag utsedd att för
tillfället uppfylla alla en uppmärksam värds
skyldigheter. Så snart derföre det vid festmåltider alltid
välkomna: »bordet är serveradt» uttalats af en
vaktmästare, skyndade jag ’ att bjuda fru direktörskan min
arm för att föra henne till sin plats vid bordet. Der
sjitto vi åter sida vid sida, ty att direktörskan var
Sofie torde ej behöfva sägas, sedan vi i tjugufem år,
hvardera på sitt håll lyssnat till paradisfogelns sång,
jag, numera en lugn och oförarglig mogen man, och
hon en god och öm qvinna, begge älskande och ärande
de makar, försynen tilldelat oss.
Länge fortgick samtalet oss emellan om utsigtema
för den nya teatern, om »Don Caesar de Bazano»,
Farinelli, m. fl. den tiden omtyckta skådespel, då hon
slutligen frågade:
»Hvad tycks om våra unga fruntimmer?»
»Att besvara den frågan», genmälte jag, »blir ett
eldprof för mig — jag har en gång förut undergått
ett sådant — och dock tillstår jag, att jag önskade
vara målare, om jag alltid kunde påräkna så vackra
som dessa och forna modeller.»
»Låt oss, nu då vi äro gamla glömma alla eldprof
och målare. Det finnes så mycket, hvilket tiden och
förnuftet förändrar.»
»Glömma? — Jag glömmer ingenting —
ingenting alls!»
Jag hade knappt utsagt dessa ord, då en häftig
hosta nekade henne att vidare fortsätta konversationen;
en hektisk rodnad uppsteg på hennes kinder, och allt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
