Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvarför Kalle Petterqvist inte gifte sig. Af Pelle Klang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att taga afsked, förebärande ett angeläget möte med
en resandei
Då inträffade något hemskt. Amanda skulle just
trycka en afskedskyss på mina läppar, då Axel rusar
emellan, upphäfvande ett indiantjut: »Ja’ först pussa
söta fabbjoj!»
Förskräckt tog jag ett steg tillbaka! O himmel,
så han såg ut! Han hade ömsom ätit smörgås,
bakelser och chocoladpraliner. Han var snorig och flottig och
så-sig ända upp till öronen, hade munnen full af tuggor och
dreglade som en gammal newfoundlandshund. Med
vämjelse sköt jag honom tillbaka.
»Kyss honom, Kalle!» bad Amanda bevekligt.
»Omöjligt!» svarade jag, »han är ju som en gris.»
»Puuh, puuuh! Fabbjoj inte vilja pussa lilla
Axel!»
»Jaså, gunstig herrn håller sig för god att kyssa
ett oskyldigt barn!» »För fin, kantänka!»
»Förbannade snobb!» »Vårt barn en gris! OfÖrskämdt!»
»Svin kan ni vara sjelf!»
Jag blef uppbragt och svarade häftigt. Det ena
ordet gaf det andra. Det var ett stormigt uppträde.
»Hur skall en sådan tölp en gång kunna älska
sina egna barn, Amanda » utropade gumman. »Är
han för fin för vår familj, är du också för god åt
honom, Amanda! Af med hans ring! Hit med vårt
barns, ovärdige!»
Min älskade Amanda dignade sanslös och blek
som en lilja ned i en kåsös. De båda andra damerna
vräkte sig baklänges i hvar sitt soffhörn.
Jag drog mig ut i tamburen och fick dörren med
en skrälldus slagen igen efter mig.
Just som jag satte hatten på mig och gick, öpp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
