Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade dock hittat en sandås invid ån och delta
var ju en fördel. Det var ju de som skötte om
fisket.
När jag tänker på den tid som jag skildrar ser
jag bara fattigdom och utslitna människor, magra
djur och elände, men Stångådalens gubbar visste
inte hur svårt de hade det. De trodde att livet
skulle vara så och gladdes åt minsta ljusning
samt åt varje liten knepighet, som hjälpte dem
över dagens bekymmer.
Ja det var ett folk, ett storslaget folk,
levnadskonstnärer helt enkelt. Deras oefterlikneliga
förnöjsamhet lever i ordstävet: Jag sådde en tunna
och fick en tunna, Gud vare mig inte mer skyldig.
Humöret hölls emellertid uppe på olika sätt
och Guds välsignelse i fråga om barn flödade.
Man bestämde inte barnantalet efter brödkakorna
på den tiden och den dåliga ekonomien och
andra gemensamma bördor svetsade mor och
far samman i trohet och inbördes beundran. Den
nya tidens sed alt skiljas och kasta allt ifrån sig
när det ser omöjligt ut hade inte uppfunnits.
Därtill var ansvarskänslan för stor. Man slet
tillsammans, grubblade tillsammans och gladdes
tillsammans, när det hela ordnat sig.
Och barnen växte upp i den kärva
verklighetens skola och fingo lära sig att arbeta. Det
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
