Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med henne som med nämndemans piga, som
kom frå Blackstad, ho åt inte heller första tiden.
— Men ho hade ju fästman, sa Tun förvånad
över liknelsen, å inte . . .
— Ja, dä förstås, häktade Viman i, dä förstås,
men låt henne stå och fundera över ditt sjögräs,
så ska du se att ho äter dej ur huset till slut.
— Må dä, sa Tun och gick hem, medan Viman
följde hans vinglande gång med ett brett grin.
— Men han kommer nog tillbaka menade
Lovisa, som mycket undrade hur detta skulle
sluta.
Men det kom ingen Tun. Man väntade varje
dag en hel vecka och man väntade en vecka till,
så Viman blev smått orolig, och en dag gick
han över till Tuns för att se hur det blivit.
— Hur är det med kon? sa han.
— Dä ä bra, sa Tun. Nu äter ho så dä
knastrar.
Och lång i synen stod Viman och såg på
djuret. Nu var hon kurant igen, och Viman
måste nästan hålla sig i båsbalken för att inte
trilla omkull i förargelsen.
— Ja, tack ska du ha för bytet, sa Tun. Dä var
nog det bästa kobyte jag gjort i alla mina dar,
för om jag ska va ärlig, så har den kon, du
har därhemma, nog tappat en tand vad dä kan
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
