Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
auktioner var egentligen det finaste av allt. Jag
var nu ingen överdängare, men det var inte gott
att vara överdängare i detta lag där alla voro
mästare.
En kväll när vi höllo till i Svante Jonssons
vägskäl, höggo i och sparkade upp torvor och
jordfasta stenar, för att få fotfästen, kom
nämndeman och hade en främmande karl med sig. De
sågo på vårt förehavande och rättade till tekniken
här och där och berömde oss. Vi skulle nog göra
byn heder vad det led.
Men så mitt uppe i allt kom Maja och
gick förbi.
— Vem är hon, sa främlingen, nyfiket.
— Nilsas Maja, sa nämndeman.
— Ä hon gift, frågade den nyfikne.
— A nej, sa nämndeman och log i skägget,
hon är nog jungfru.
Nu glömde jag i en hast fingerkroken och stod
och undrade. Hur i all världens namn kunde
nämndeman stå och säga att Maja var jungfru.
Mitt tioåriga förstånd stod alldeles stilla för jag
visste ju att nämndeman aldrig ljög. Nämndemän
äro ju till för att tala sanning och det ha de
svurit att göra, det visste jag. Men å andra sidan
så visste jag att Maja var hemmadotter och visst
ingen jungfru.
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
