Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
två år hade det varit tal på att kattkräket skulle
dö, men det hade inte blivit något annat. Petter
hade alltid något förhinder och Lovisa var mera
sällan påstridig. Men så denna vinter stal katten
en dag Lovisas sista grynkorv och då vart måttet
rågat. Nu skulle Petter göra sitt, om det för
framtiden skulle bli någon frid i det huset.
— Ja i morron, sa Petter och snodde ryggen till.
— Ja låt si dä, då, sa Lovisa.
Nästa dag hade emellertid Petter glömt hela
historien, men Lovisa var ovanligt enveten den
här gången. Hon började efter frukost och hon
höll på i ett om katten och frampå eftermiddagen
fick hon äntligen Petter arg.
— De va då väl också tusan, sa han.
— Vara vad det vill, sa Lovisa, men nu ska
det ske.
På detta puttrade Petter något, men började
ta på lite kläder och rusta sig och under detta
funderade han. Det fanns ju många sätt för en
kattavlivning, men en gammal trotjänare vill
man ju egentligen inget ont, fast man tar livet
av honom och smärtfritt skulle det ske.
Petter gick ut i vedskjulet för att tänka vidare
och där kom han till det resultatet att han skulle
vidta en alldeles extra metod, en som var lite
ovanligare och roligare än att hugga hål i isen
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
