Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bara plocka ihop och bära in. Väggar och tak
och dragkärran och en kälke, bykså, svinhon
och vävstolen, diverse åker- och körredskap var
nu i kaffevedsformat, huggen, späntad och fin.
Storbjörken vid svinhuset hade mist alla
grenarna, så när som på en — och på den satt katten,
den gamla katten, men lite illa medfaren där bak.
När Petter fattat allt detta grät han.
Senare på kvällen fick Lovisa ta rätt på grisen
och ha in den i köket så länge och Petter tog
ner katten under bestämda uttalanden om, att
han för sin del aldrig skulle bära hand på det
djuret mera och det löftet höll han, för när jag
började skolan, något år efter denna händelse,
så minns jag detta lite egendomliga kattdjur utan
svans och med ett öra. Jag minns också att Lovisa
fick koka fisken han skulle äta, för tänderna
voro slut.
— Ja grisen var det heller aldrig någon ära
med, brukade Petter säga, när han berättade 0111
det stora äventyret. Han vart fullt utbildat tokig
på något sätt. Stod bara och hängde med huvudet
och såg modstulen ut. Stannade i växten också,
fast han åt rakt någorlunda. Fick väl någon
skräll på något vis och vart grubblande.
— Ja en kan bli tokig för mindre, tillade
alltid Lovisa.
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
