Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jon-Eriks äventyrliga hädanfärd.
Det är väl en sextio år sedan järnvägen kom
till Stångådalen. Men den kom inte på en gång
utan i etapper.
Först kom ryktet, som ingen trodde på och
sedan kom det ingenjörer, som man skrattade åt
för inte var väl någon så dum att man trodde på
karlar, som mittpå blanka vardagen gick omkring
med målade krakstörar och tittade i kikare. Det
fick väl vara någon reson i det hela. Men herrar
ska väl något hitta på för att få ut sina löner.
Men när rallarna började komma med spadar
och spett, då såg det något ut och då ansågs
inget omöjligt. Då bryggde torparkäringarna
enbärsdricka och sålde kannvis och priset var
sju öre. Kaffe såldes också, men för detta tog
man fem öre koppen med bulldopp, så pengarna
kommo i rörelse. Det fanns torpargummor som
inhöstade ända till en krona i veckan på rallarna,
om man nu inte ska tala om de, som voro så
lyckliga att de kunde ge kvarter åt en eller flera.
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
