Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med verkligheten och för resten så skulle han
aldrig kunnat klara ut sin situation även om han
varit nykter. Han hade ju aldrig sett ett tåg,
aldrig en vagn och visste inte hur det var att
åka i en sådan. Och så såg han ju ingenting i
detta mörker.
Det var alltså en ren barmhärtighet att han
fick somna och sov gjorde han när en rallare,
framme i Oskarshamn, öppnade dörren och lyste
på honom med en signallykta.
— Nu ä du i himmelriket, sa rallaren och drog
i Jon-Eriks ben.
— Hä, kom det från finkan.
Men rallaren var inte hågad att konversera, utan
lian helt enkelt drog ut gubben och satte honom
på en trappa, vid det halvfärdiga stationshuset.
— Sitt där tills du vaknar, sa han.
På detta gick rallaren och Jon-Erik blev ensam
och som det drog kallt från sjön började han
frysa och på så sätt återfick han lite av
tankeförmågan. Han hörde som i en dröm rallarens
ord om att han var i himmelriket och kring
detta uttalande kretsade tankarna, växte och
födde oro. Något hade hänt, något märkvärdigt
hade inträffat och på något sätt kände Jon-Erik,
att han var långt borta från Bastefall och
vardagslivet. Nya röster hade han hört och det lilla han
154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
