Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Va vet du om dä då, menade Selma och
knyckte på nacken. Jag kan väl vara lika god
som en ann.
— Ja, men han, du Selma. Han är ju ingen
människa, han ä ett skickebud.
— Ja, dä va däsamma va han ä, men nu ska
vi gifta oss, å du har rotmos på köksbordet ifall
att jag kommer hem sent.
Så gick hon och slängde igen dörren med
en smäll.
En stund satt Jan och funderade. Var det nu
så alt den där Antons mor ville ha hans Selma
till sonhustru så blev det nog så, för Selma var
lika tokig som Kvarnbosläkten och så var det
gården och Selma var om sig. Nu var nog den
enfaldige Anton såld och nu skulle Jan bli ensam.
Ja han skulle bli ensam och det var ju en sak
att begrunda det med. Nu skulle han få styra
och ställa som han ville utan att ha Selma i vägen.
— Jädrar i det, sa han och började fundera
igen. Det rynkiga gamla ansiktet mjuknade upp
och ett nästan ungt leende drog som en vårsky
över skäggodlingen.
Jädrar i det, nu kunde han ta till sig en
kvinna och gifta sig. Han var ju bara
sextionio och kunde få framleva ett tjuguårigt lyckligt
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
