Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förklädena och där stodo flickorna i små klungor
och fnittrade åt allt och ingenting och där gingo
pojkarna och gjorde sina sakförståndiga
anmärkningar och alla upplevde de något nytt, något
obegripligt och anmärkningsvärt. Industrien hade
kommit till deras ådal, även om den var i
väst-ficksformat, något nytt började med nya inslag
i allmogens vardagsliv.
Så blev då klockan sex och med detsamma
hoppade hela åskådarhopen till, för nu skrek
ångvisslan ut sin entoniga frihetssång och lita
på att det hördes. Flickorna stucko fingrarna i
öronen, men logo med nytvättade lördagsansikten
så det sken lång väg. Och så saktade maskinen
av och med ett blev det tyst. Det var bara lite
smällar i brädhögarna kvar efter bärarnas sista
bördor och så tystnade detta också och nu fick,
den som ville, komma och se.
Men det blev ingen rusning. Man ville inte
visa sig nyfiken eller på något sätt imponerad.
Nej då, men hur det var så stod Johan Flink
snart vid storklingan och funderade och kring
maskinen samlades ungdomen. Maskinisten, en
munter pojke, hade alla flickornas intresse kring
sin märkvärdiga person. Hade han bara kommit
sig för hade han kunnat få fästmö den kvällen
och fått välja bland tjoget.
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
