Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
maner och om en stund fick han börja skjuta.
Han tjänade sjuttiofem öre i varje skott, för han
fick inte mer för orrarna. Men sjuttiofem öre
var pengar på den tiden och i synnerhet för
Valfrid. Han fick inte mer för att han gick bort
och stack ihjäl en gris och det tog längre tid.
Ja så fick han ju maten då förstås och ett par
supar, men i alla fall.
När han fällt den sjunde orren sprang det fram
en svartvit fågelhund och det var på vippen att
han skjutit den också, för den kunde han låta
ligga och surna till hösten då den kunde
användas till kräftbete. Han åtrade sig i alla fall i sista
minuten, för sådana hundar bruka inte springa
omkring utan sällskap och rätt vad det var
hördes steg och nu vart Valfrid skraj. Tagen på bar
gärning i slik situation var det inte gott att neka.
Han hade ju talande bevis lite här och var kring
stackarna, där de svartblå orrarna lågo och talade
sitt tysta språk.
Han kröp i alla fall sakta baklänges ner mot
ett dike. Det kunde ju hända att han hade tur
och kunde sno sig. Men det hade han inte, för
rakt på honom kom patron själv, så nu skulle
det väl bli ett kattrakande, men Valfrid hade ju
munnen och med den hade han utfört storverk
i sina dar.
175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
