Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu är detta »gratis» en stor frestare, så
Maja-Lisa blev energisk och fick tala med
stationskarlen som skötte om tåget och denne i sin tur
talade med föraren och så vart det beslutat att
Maja-Lisa skulle få åka på loket. Men inte inne
i förarhytten utan hon placerades framme vid
en lykthållare. Där skulle hon sitta med benen
dinglande över buffertplankan och runtom henne
staplades hennes korgar och paket.
— Jaa, om nu bara detta går lyckligt, sa
Maja-Lisa, när hon kommit på sin plats.
— Joo då, sa föraren. Håll er bara i lyktan
och sitt stilla. Vi kör inte så fort med gruståg
så det har ingen fara. Ni kan sno schalen om
huvudet om det skulle dra.
Och så satt Maja-Lisa där som en slags
drottning på sin tron och var mycket belåten över
tillställningen och över äran att få åka gratis.
Järnvägsmänniskor äro allt hyggliga i alla fall,
tänkte hon. Vidare tänkte hon på gubben sin,
som skulle bli överraskad över att få hem henne
så fort och än vidare på, att ingen käring i hela
omnejden åkt tåg ännu, för det var ju
järnvägstrafikens början på denna Vimmerby—Hultsfreds
järnväg. Nu skulle hon få en del att tala om,
något att smått skryta med.
— Ja, håll i er nu, för nu kör vi, sa föraren
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
