Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lisa var faren till den Onde och jag hade lång
och kuslig väg hem.
Lita på alt jag sprang och var det så, att jag
saktade av så var det alltid någon skogsfågel
som flög upp och satte ny fart på mina små ben.
Jag kunde ha sprungit livet ur mig, så sprang
jag och när jag kom hem lade jag mig på en
berghälla utanför ladugården medan jag hämtade
mig, så att jag kunde visa mig för folk.
Jag vet inte hur länge jag låg där, men jag
minns att rätt som det var gick dörren upp i mitt
hem och ut på bron kliver Maj-Lisa.
Så har jag nog aldrig sett på en människa i
hela mitt liv som jag såg på denna gumma just
då. Jag var delvis glad över att hon var hemma
och inte i väg på den resa jag trott och delvis
besviken över att jag inte fått uppleva det jag
ville, men något fick jag uppleva i alla fall ty
döm om min förvåning när jag ser gumman gå
fram till vår snickarbod och där ta upp en
ugnskvast, som låg på marken utanför dörren och
med den i handen bege sig av genom skogen.
Först stod jag stilla av häpnad, men så i ett
rusade jag efter och skrek så mycket jag orkade:
— Stanna Maj-Lisa, stanna och far inte, far
inte.
— Va, sa gumman.
188
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
