Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu stack Johan ner handen i fickan och fick
fram något besynnerligt, som såg ut som en liten
sele, och det var det också. Sedan tog han upp
gäddan och selade på. Det var en synnerligen
invecklad historia, men när det var färdigt, släppte
han ner gäddan utanför dikesmynningen och
tjudrade henne vid en björkbuske med så pass
långt rep att gäddan hade gott svängrum och
hon svängde sig också. Det blev ett fasligt liv i
vasskanten och vi två, Johan och jag, stodo på
land, väntansfulla, för något mer skulle väl
inträffa. Det var nog inte meningen att bara rasta
gäddkräket.
Så började Johan sakta lösgöra snaran från
säcken och med den i handen ställde han sig i
beredskap. Jag ställde mig ett par steg ifrån,
halvt förskräckt inför det som jag inte kunde
begripa. Prata var förbjudet, så jag fick endast
tänka, och mot det mystiska i hela tillställningen
stötte mina tankar som mot en mur. Och över
oss drogo lätta moln, som då och då gömde
undan månen, och i sådana stunder var jag
kuslig till mods.
Minst en timme stodo vi där som statyer och
ett par gånger smög Johans näve ner i byxfickan
för att håva fram mässingsdosan, men åtrade
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
