Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på strandbanken hade liket flutit upp en vår och
ljudet han hörde var just ett sådant ljud, som
ett spöke lämpligen kunde ge ifrån sig. Det
stönade och skorrade och lät som överjordiskt på
något sätt. Pelle kröp ihop och gjorde sig liten
men kom inte ifrån eländet. Och till råga på allt
började kärrfågeln skrika och leva om och det
lätet var inte heller uppmuntrande. Det lät så
hemskt klagande, tyckte Pelle, precis som om
det hörde till spöklillställningen.
Nej, Pelle kunde inte ligga och höra på. Sakta
reste han sig och såg sig om, men såg ingenting.
Det var ännu mörkt, tyckte han, så mörkt att
alla onda andar kunde leva hur mycket som
helst. Då satte han sig och tog bössan i
knäet-Blev det för olidligt, så fick han väl gripa till
vapen och skjuta ett skott och fem skott hade
han, så nog skulle det bli strid innan Pelle
gav sig.
Men det var kusligt. Va sjutton skulle han
ligga här för? Det var väl inte så illa riksviktigt
med fisket. Han hade ju en stor gård och fullt
upp med mat, och så låg han här och utsatte sig
för dumheter och förskräckelse. Så kom han att
tänka på sjörået och vart tvärskraj. Ja; något
var det, något illasinnat, och ingen människa att
ty sig till. Va i hela fridens namn skulle han
213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
