Handledning uti nivelleringskonsten / 48-49 (1853) Author: Adolf Helander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - §. 10. Profilers uppgörande; längd- och yt-profiler - §. 11. Yt-nivellements förrättande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

	342	– 342 =	0.
280 –	464 228	} – 464 =	– 122".
260 –	240 442	} – 476 =	– 134".
200 –	96 122	} – 130 =	+ 212".
220 –	364	– 372 =	– 30".

Sedan man funnit profilhöjderna såsom sista sifferraden i tabellen
utvisar, så drages först en odeterminerad rät linie AB (fig. 23),

Fig. 23.

vanligen horizontal-linie kallad, hvarå i dess ena ända en punkt 0
tages, derifrån vidare de annoterade distancerna afsättas enligt
någon antagen längd-scala, då punkterna 1, 2, 3 och 4 blifva
bestämde, från hvilka man nu fäller eller uppreser vinkelräta
blindlinier (perpendiklar), som till sin längd vid hvarje punkt bestämmas
af de gifna profilhöjderna och uttagas efter någon så stor scala, att
åtminstone en tum blir tydligt märkbar å teckningen (här har en
tum blifvit antagen = ¹/₂ aln i skogsscalan — 400 alnar på en
dec. tum — ehuruväl en än större scala vanligen torde erfordras),
dervid man har att ihågkomma, att alla de i tabellen med +
betecknade profilhöjder afsättas öfver horizontal-linien, men de med
minus under densamma. Oftare brukar man likväl att uppdraga
horizontal-linien för en längdprofil så långt öfver eller under
profilkonturen att alla profil-höjd-linierna (ordinaterna) komma att ligga
åt samma sida, och således antingen genom högsta eller lägsta
punkten, eller ock genom någon annan fix punkt deröfver eller
derunder. Sedermera sammanbindas perpendiklarnes ändpunkter med
hvarandra, då figuren kommer att visa den s. k. profilen af terrainen.
Som det likväl här endast varit i fråga att få en punkt bestämd å
ömse sidor vid hvardera stationen, och det torde vara sällsynt att
på så långa sträckningar, som här upptagits, ej större ojemnheter
förekomma än nu varit händelsen, så torde profilerna i allmänhet
få ett helt annat utseende, så att en mängd perpendiklar måste
förekomma och dessa alla så nära hvarandra, att de linier, som
sammanbinda deras ändpunkter kunna anses för räta, men det oaktadt
med största möjliga tydlighet angifva alla markens ojemnheter. Det
anförda exemplet må derföre endast betraktas såsom en anvisning
för profilteckningarnes uppgörande i allmänhet och hvad dervid är
att iakttaga, helst flere sådane ritningar i det följande torde komma
att vidare framställas. I § 1 äro så väl längd- som yt-profiler
omnämnde, hvilka det torde vara på sin plats att här närmare
förklara.

Fig. 24.[1] (Se även plansch i[2] slutet af boken.)

Låt i fig. 24 CDEF föreställa planteckningen af en flod och
AB ytan af densamma (afvägnings-linien har för mera tydlighets
skull här blifvit anmärkt i midten), som blifvit afvägd och profilen
befunnen såsom den ofvanstående teckningen visar, så är då detta
längdprofilen, då återigen figurerna G och H kallas ytprofiler eller
genomskärningar, hvarvid man tänker sig den förra, eller G,
uppkommen på det sätt, att ett vertikalplan skär floden i punkterna 14,
2 och 15, då linien från 14 till 15 utvisar planets öfre sida
(flodens yta) samt punkterna 17, 18 etc. flodens sedermera observerade
djup å åtskilliga ställen (naturligtvis från ytan räknade); och har
på lika sätt genomskärningen H funnits uti vertikalplanet draget
genom punkten 5 enligt figuren.

Uti detta exempel har, såsom någon gång brukas,
profilritningen blifvit tecknad öfver planritningen, på det sätt, att från hvarje
afvägd punkt perpendiklar blifvit uppreste genom horizontal-linien;
men ehuruväl traktens utseende derigenom så till profil som plan
hastigt kan öfverskådas, så blifva dock distancerna på
horizontal-linien ofta kortare än de motsvarande å planritningen, särdeles om
planen har mycket snedt läge mot horizontal-linien, hvarigenom
figuren alltså vanställes. I följd deraf bör teckningen af profilen i
allmänhet ej ske sålunda, utan afstånden på horizontal-linien uttagas
till precist samma längd som de motsvarande å planen, hvarefter de
punkter å båda ritningarne, som föreställa en och samma, med
samma nummer eller bokstäfver kunna utmärkas och ofvannämnde
olägenhet derigenom undvikas.

§. 11.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>