Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - §. 27. Om åtskilligt, som vid jernvägsanläggningar förekommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Banorna AB och CD skola här medelst en båge sammanbindas.
Antag öfvergångspunkten E gifven, så erhålles den andra
öfvergångspunkten om E sammanbindes med medelpunkten H och man
derefter från medelpunkten I drager en rät linie IF parallel med
EH, som råkar den förlängda bågen CD uti F, samt om man vidare
förenar E och F genom en rät linie, som utdrages till G, då denna
punkt blir den åstundade andra öfvergångspunkten. Om nu G och
I sammanbindas och denna linie så väl som EH förlänges, så blir
afskärningspunkten K föreningsbågens medelpunkt.
Om bågarne BO och CF skulle sammanbindas och P vore ena
öfvergångspunkten, så drag HP och fortsätt densamma rätt fram åt
T. Drag vidare IW parallel med HT och sammanbind P med Q,
så blir S andra öfvergångspunkten. Om derefter punkterna I och
S med en rät linie förenas och denna utdrages till den råkar HT
uti U, så blir U föreningsbågens medelpunkt.
Man bör altid omsorgsfullt välja ena öfvergångspunkten för
att enligt lokalförhållanderne få den ändamålsenligaste föreningen
mellan bågarne, äfvensom, då terrainen så fordrar, låta
sammanbindningen ske genom flere bågar af olika stora radier.
Sedan hela banlinien blifvit fullkomligen bestämd och utstakad,
samt befriad från alla svårare hinder, der sådant låter sig göra, så
företages förut omnämnda speciella mätningen och nivelleringen,
dervid alla anmärkningsvärda föremål med särskilda nummer
utmärkas, samt hela banlinien indelas i ändamålsenliga
byggnadssektioner eller hufvudstationer med sina underafdelningar utaf
mindre eller mellan-stationer; allt i förhållande till terrainens
beskaffenhet och de dervid förekommande större eller mindre jordarbeten
och brobyggnader etc. Från nivellementstabellerna kunde man
derefter göra ett utdrag beträffande sjelfva banliniens projekterade
längd- och höjdsträckning, dervid i särskilda kolumner böra upptagas
stationspunkterna, de nivellerade punkternas nummer och namn, deras
afstånd från hvarandra samt inbördes höjdskillnad och höjd öfver
horizontalplanet, lutningsförhållandet för hvarje olika
längdsträckning, jordart, banans samband med större allmänna vägar och orter
samt i öfrigt tjenlige anteckningar. Profilritningarne, som
konstrueras på samma sätt som för desse i allmänhet är uppgifvet,
tecknas vanligen under situationsplanerna.
Sedan, enligt det föregående, banans riktning blifvit
fullkomligen i situations-planen, och terrainens naturliga yta i
profilritningen, anmärkta, så har man derefter att tillse, i hvilken horizontel
eller sluttande yta terrainen bör omändras för den blifvande banans
läge, med hänseende så väl till minsta anläggningskostnad och
kraftsförlust för effekternas framdrifvande, som å öfverskridandet af
vägar och vatten etc.; dervid man altid har att antaga den lutning
för bäst, hvilken vid eljest lika byggnadskostnad tillåter att uppför
framskaffa en bestämd tyngd med minsta kraft, och i öfrigt har mesta
likformigheten i förhållande till andra doceringarna. Lutningsförhållandet
eller förhållandet emellan jernbanornas docering och deras längd är
mycket variabel och bestiger sig oftast från 1/100-del till 1/300-del.
De nu bestämda linier, som utvisa banans plan, uppdragas å
längd-profilritningen öfver och under linien, som utmärker den
naturliga terrainen, enligt deras beräknade höjder, hvarefter man
finner hvar och huru mycket vid hvarje punkt är att afdraga eller
tillföra.
För utförande af sjelfva ban-anläggningen måste man begagna
särskilda profilritningar i stor scala, för att än skarpare beteckna
terrainens lutningsförbållande än i verkligheten är händelsen, ty
derigenom blifva både längd- och yt-profilerna mera i ögonen
fallande, och det blir lättare att utföra sjelfva banbyggnaden. Hvad
yt-profilerna angår, hvilka altid visa genomskärningen af banan på
olika ställen, så hänvisas till hvad om sådana redan förut blifvit
meddeladt, och likaså om den sido-lutning man har att på olika
ställen gifva banbyggnaden i följd af olika jordmon, som banan
genomlöper, och om beräkningen af kubik-innehållet af den jord, som skall
till- eller bortföras. Sedan ban-ytans plan blifvit bestämd, så skrider
man, med ledning af profilritningarne, till dennas utmärkande å
marken för utförande af jordarbetena, då planeringen sker sträckvis
från station till station.
För utförande af planerings-arbetena vid jernbans-anläggningar
upprättas s. k. planerings-böcker, hvilka visa afstånden mellan
stationerna, vinkelräta höjden för planeringen och den naturliga ytan,
den jord som måste bort- eller tillföras, äfvensom slutligen
lutningsförbållandet och jordarterna.
För beräkning af banbyggnads-kostnaden måste man utarbeta
följande planer:
1) Situations-plan öfver terrainen, på hvilken banbyggnaden sker.
2) Profilritning öfver hela banlängden.
3) Profilritning för banplanets utförande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
