Handbok i boktryckarekonsten / 54 (1881) Author: Johan Gabriel Nordin - Tema: Printing and typography Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

151 Dessa senare käglar håller man numera icke så mycket på, utan
gjutas dé på jemna petit, allt efter önskan och beqvämlighet. Mindre
stilsorter hafva visserligen gjutits, såsom å 3V2 typ. punkter (brillant)
och å 3 punkter af Miller & Richard i Glasgow, men dessa hafva icke
fått någon nämnvärd användning. Henri Didot graverade en stil,
»micro-scopique», som var så liten, att den ej kunde gjutas på vanligt sätt,
utan konstruerade han härför en särskild apparat, som han kallade
»poly-hamatypi», och hvarmed kunde gjutas ett hundra bokstäfver i timmen.
Petit, corpus och cicero äro de för boktryck vanligast begagnade käglar.
Å dessa käglar gjutas en mångfald af stilar med gröfre eller finare
gravyr, och dessa skiljas genom tillägg af »grof», »fin» eller ett nummer,
såsom grof petit, fin petit, petit n:r 1, petit n:r 2 o. s. v., t. ex.:

Gutenberg Gutenberg Gutenberg Gutenberg Gutenberg (grof petit) (petit n:r 1) (petit n:r 2) (fin petit) (petit n:r 3).

Stundom gjutas stilarne på en grad större kägel, än gravyren
ursprungligen är afsedd för, t. ex. mignon på petit, bourgeois på corpus,
corpus på cicero kägel o. s. v. Detta sker för att inbespara
mellanslag. Någon gång gjutes stilen äfven på mindre kägel, såsom petit
på halfmittel, bourgeois på petit kägel; dock vanligen endast för
tidningar, der utrymmet bör så mycket som möjligt besparas.

152 Samtliga grader af en stilsort, t. ex. nonpareille t. o. m.
dubbel-mittel, med samma karaktär i gravyren, kallas ett gamityr.

158 Stilarne indelas i antiqva (antiqva), kursiv (kursiv) och
fraktur (fraftur); vidare i brödstilar, rubrikstilar, titelstilar, skri/stilar
och affischstilar. Brödstilar kallas gemensamt alla stilsorter, som
vid tryckning begagnas till den egentliga texten. Bubrikstilar äro
sådana som begagnas till rubriker och såsom utmärkande stil i texten
(utom vanlig kursiv); af dessa gjutas en mängd olika snitt, såsom t. ex.
smal/et (smalfet fmalfet), half fet (halffet halffet Ijalffet) och fet
(ffet fet fet), samt i antiqvan egyptisk (egyptisk, smal egyptisk,
bred egyptisk), grotesk (grotesk, smal grotesk, kursiv grotesk),
jonisk (jonisk) m. fl. namn, hvilka dock i allmänhet icke gifvas efter
någon bestämd regel, utan äro olika å skilda tryckerier, oftast beroende
på det stilgjuteri som levererat dem. Så äro aldine-stilarne (ALDINE)
uppkallade efter Pius Aldus Manutius i Venedig, elzevir (ELZEVIR)
efter Elzevir i Holland, egyptisk kallas äfven clarendon o. s. v. I
frakturen förekommer götisk (©Öttök), anglosachsisk (JtttjøIOSHChStSfe)?

schwabach (©cfylttäbäcfy), midolin (Jltibotin), Camlei

m. fl. Titelstilar kallas alla utsirade stilar, sådana af hvilka endast
finnas versaler, större grader af rubrikstilar eller öfver hufvud alla
stilar som lämpa sig för sättning af vanliga boktitlar, såsom t. ex.

SMALA BREDA GROTESK. Benäm-

ningarne äro i öfrigt äfven här godtyckliga; vanligen skiljas de genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>