- Project Runeberg -  Handbok i boktryckarekonsten /
61

(1881) [MARC] Author: Johan Gabriel Nordin - Tema: Printing and typography
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gjutning med handinstrument. ^

Justeraren riktar instrumentet för kägel, linie och vidd. För
kägeln insättes den rätta kärnan, vidden (typens bredd) af passas genom
kärnans ställande, och noggrann linie regleras genom en skruf å sadeln.
Hvarje gjutinstrument kan endast begagnas för en stilkägel. Den uhdre
lilla öppningen i götet, hvarigenom metallen flyter in i det för sjelfva
typen bestämda rummet, måste vara så stor, att den motsvarar en
tredjedel af stilens fotyta. Skulle denna öppning vara mindre, blefve
gjutningen icke nog skarp, emedan en tunnare metallstråle stelnar för
hastigt; är den större, så slår den inflytande metallen mot sidorna och
förhindras derigenom att tillräckligt nedtränga i matrisen.

Gjutaren emottager gjutinstrumentet och alla de till stilsorten
hörande matriserna. Han börjar gjutningen med m och förevisar den
första bokstafven för den som har justeringen sig uppdragen. Denna
lägger stilen jemte profbokstäfverna, hvarefter gjutningen skall
verkställas, på beseklossen, håller beseblecket deröfver och undersöker höjd,
linie och vidd, äfvensom att bokstafsbilden står i rät vinkel mot
typkroppen. Ar allt i ordning, börjas gjutningen. Med tyska instrument
kan gjutningen delas i nio tempon, nämligen: 165

1) Gjutaren tar bakstycket i venstra och framstycket * i högra
handen; fjäderns ända hvilar på den afsats som finnes å sadeln;
matrisen ligger, fasthållen af ett läderband, å framstyckets sida.

2) Båda instrumenthalfvorna läggas tillsammans; venstra handens
tumme kommer på framstyckets midt. Instrumentet blir derigenom
hållet endast af venstra handen.

3) Högra handens tumme och två första fingrar fatta fjädern,
lyfter ändan från sadelns afsats och sätter den i en liten fördjupning
å matrisens baksida.

4) Högra handen fattar gjutslefven, tager dermed tillräckligt smält
metall ur pannan och sätter slefven till götets mynning.

5) Han drager nu ögonblickligen instrumentet åt sig och nedåt,
men gör utan afbrott genast en hastig rörelse framåt och uppåt,
hvar-under metallen hastigt ihälles. Den första rörelsen afser endast att få
bättre ansats till den senare rörelsen, genom hvilken den ännu icke
stelnade metallen kraftigare indrifves i matrisens fördjupade bildyta.
Derefter uthälles den öfverflödiga metallen ur götet tillbaka i pannan.

6) Fjädern flyttas med högra handen tillbaka på sadeln.

7) Med högra tummen gifves matrisen ett lätt tryck ofvanifrån,
hvarigenom den skiljes från den gjutna stilen som ännu fasthålles i
instrumentet.

8) Venstra handens tumme flyttas tillbaka på bakstyckets sida,
högra handen fattar framstycket, som gifves en lindrig skjutning och
skiljes från bakstycket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 14:34:29 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/njgboktr/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free