Handbok i boktryckarekonsten / 66 (1881) Author: Johan Gabriel Nordin - Tema: Printing and typography Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blir fastsittande vid gjutningen, och måste derför nytt påsättas för
hvarje afgjutning. Gjutaren har derför en hög tillskuret papper
bredvid sig.

Vid gjutning af större typer inskjuter man vanligen två valsar
för hålfoten, hvarigenom typen erhåller stöd äfven å midten.

Storleken å den stil som kan förfärdigas å klichérmaskin har äfven
sin gräns. När denna icke räcker till, vidtager stereotyperingen.1y7

Gjuttappens afbrytning.

Fig. 3.

172 När en stil blifvit gjuten, vare sig för hand eller med maskin,
fastsitter vid fotändan en pyramidformig bit, gjuttappen (en af-

I formning af götet) (fig. 3), och härifrån måste stilen befrias.
Denna afbrytning verkställes af gossar eller flickor, och kan en
flitig och öfvad sådan afbryta ända till 30,000 typer om dagen.
A större stilar afslås gjuttappen med hammare.. De af brutna
gjuttapparne återlemnas till gjutaren för omsmältning.

Typernas slipning.

Den gjutna typen får vanligen på det ställe der kärnan
och matrisen sluta till hvarandra, alltså vid skuldran, en liten
kant, hvarjemte å kägelsidorna, der kärnans båda hälfter
sammansluta, kanten blir skarpare än der vinkeln är fast, och dessa
ojemnheter måste bortslipas. Detta kan ske endera för hand, hvilket
är det bästa, eller med maskin.

Slipning för hand sker på en aflång sandsten, som har en rå,
finkomig yta, hvarå stilen föres en gång fram och tillbaka. Arbetaren
har dervid pek- och långfingrarne beklädda med skinntutor. Så enkelt
detta arbete än kan synas, så erfordras dock en viss öfning för att
kunna göra det bra. Vid hufvudändan har typen den största kanten
och det af de båda fingrarne som hvilar på denna ända af stilen
måste derför vid slipningen utöfva litet starkare tryck än det andra,
ty annars skulle stilen blifva sned. Denna slipning verkställes endast
å typens kägelsidor. Större stilar, öfver mittel eller tertia, jemnas
med enkel tvärhuggen fil.

174 Typ-slipmaskinen har på senare tiden uppträdt som konkurrent
med handslipningen, om med framgång kan ännu icke bestämmas, ty
der den införts fortgår derjemte handslipningen. Slipningen verkställes
genom att stilen framskjutes mellan filar eller knifvat. Maskinen sättes
i rörelse medelst tramp eller maskin, och hvarje enskild typ lägges i
en inskärning med gravyren nedåt, så att den föres emellan de båda
knifvarne eller filame. Knifvarne måste med största noggranhet ställas
om för hvarje ny bokstaf som skall slipas. De på detta sätt slipade
stilarne äro visserligen glattare, än då detta skett för hand; men om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>