Handbok i boktryckarekonsten / 71 (1881) Author: Johan Gabriel Nordin - Tema: Printing and typography Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

behöfver hyllas, livarför det är ändamålsenligare att på detta sätt gifva
dem sin bestämda längd.

Linier.

De nu brukliga linierna äro antingen af stilmetall eller messing; 184
synnerligen praktiska, såsom mindre underkastade afnötning och
be-qvämare vid sättningen, äro de senare, och blyliniema undanträngas allt
mer af dem. Messingslinierna äro visserligen dyrare att anskaffa, men
de medföra så många fördelar, att de i längden blifva billigare än
bly-linier. De förr brukliga zinklinierna hafva nu nästan alldeles försvunnit.
Liniebilden är olika, såsom: fin, dubbélfin, halfgrof, grof, groffin o. s. v.

Blyliniema gjutas i längder af omkring 60 cm. De kunna
på sådan längd icke gjutas färdiga, utan göras alltid något starkare
och äfven ungefär en cicero högre än stilhöjden. För att gjutningen
skall kunna ske i så långa längder måste instrumentet förses med en
dålig värmeledare och omklistras derför tid efter annan med papper
eller bestrykes med fint pulveriseradt lindkol, blandadt med något
klibbigt ämne.

Sedan linierna blifvit gjutna och gjuttappen afbruten eller
af-skuren, dragas de. Härigenom blifva de genom gjutningen ännu råa
sidorna glatta och linierna erhålla den rätta kägeln. Instrumentet hvarå
detta arbete’ verkställes kallas dragbänk; den består af en medelst en
kurvel rörlig bana hvarå liniens ena ända fästes och drages under ett
hyfveljern, så att för hvarje gång endast en fin spån aftages. Jernet
ställes medelst en gradskifva med visare, hvarigenom stor
noggrannhet kan ernås.

Från dragbänken går linien till bestötbordet och hyflas likasom
stilen. Liniehyfveln liknar höjdhyfveln, och för hvaige olika liniebild
finnes särskildt jern. Sedan linierna hyflats å bildsidan, afhyflas de å
foten till riktig stilhöjd.

Systematiska blylinier gjutas i särskildt instrument färdiga och
behandlas sedan såsom vanlig stil.

Messingslinier tillverkas af ur noggrant valsade messingsplåtar 185
skurna remsor, som äro något högre än stilhöjden. Hyflingen sker som
vid bly linier, ehuru arbetet här är betydligt mera ansträngande, då
metallen är hårdare och svårare att bearbeta.

Systematiska messingslinier skäras medelst cirkelsåg af de färdiga
långa längderna. På sidan om sågen är en ställbar vinkel, hvaremot
linien lägges för att få den rätta längden. Sedan linierna skurits i
sina bestämda längder, börjar det ganska mödosamma arbetet att
medelst en derför konstruerad putsmaskin borttaga de fina kanter, som
sågen qvarlemnat, dervid isynnerhet ligger makt uppå att liniebildens
skarpa höm icke blifva skadade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>