- Project Runeberg -  Handbok i boktryckarekonsten /
132

(1881) [MARC] Author: Johan Gabriel Nordin - Tema: Printing and typography
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

detta utan skada för stilen kan ske. Denna sammanhållning uppkommer
af stilens oxidering efter vaskningen och uppträder starkare ju sämre
stilmetallen är. All ny stil öfverdrages, när den en längre tid varit
utsatt för luften, af en matt yta, oxidation. Ar stilen gjuten af riktigt
god metall, så blir denna yta fin och svag samt bildar tillika ett skydd
mot djupare infrätning. Ar deremot stilen gjuten af sämre metall,
arsenikhaltigt eller med koppar- eller jernoxid bemängdt bly eller
antimon, så blifver oxidationen starkare och icke sällan så frätande, att
stilen blir oduglig. Detta märkes icke så mycket å brödstilar, der
genom tätare bruk oxiden afnötes af sättarens fingrar, men å titelstilar,
som icke så ofta begagnas och som vanligen förvaras i lådor utan fritt
lufttillträde, uppenbarar den sig tydligare. Oxidationen ökas om formen
efter vaskningen icke väl afsköljes. Den i luten befintliga natron
af-sätter sig nämligen å stilen och befordrar oxidationen. När
pappersstereotyp tages af ny stil och fuktigheten hos matrisen, medan denna
ännu ligger på stilen, genom hetta utdrifves, biir oxideringen starkare
än vanligt.431

284 För att så mycket som möjligt undvika den olägenhet som
oxideringen vid afläggningen medför, bör man genast efter vaskningen
lägga af en med ny stil satt form.

Uppbindning. Då det ofta, isynnerhet i större tryckerier, skulle
taga för mycken plats att hafva så många kaster, att all brödstil kunde
rymmas deri, binder man upp afläggningen, då stilen icke för tillfället
behöfves. Härvid borttages allt som icke hör till hufvudstilen, såsom
kolumnsiifror, kursiv, fetstil, mellanslag o. d. och stilen omslås efter
uppbindningen med papper, hvarå tecknas innehållet. Då detta sätt
att förvara stilen begagnas, bruka äfven sättarne få lägga af stil före
sättningen; ett sätt som åtminstone i någon mån förekommer svibel.

I regeln skall, sedan en form är uttryckt, allt afläggas och
förvaras på sin rätta plats, till bruk för andra, som deraf kunna vara i
behof. Under arbetets gång är det dock vanligen åtskilligt, fortlar
(förvrängning af tyska Vortheil, fördel), som sättaren förr eller senare
åter kan begagna, såsom kolumntitlar, signatur, rubriker m. m., och detta
lyfter han då upp i ett äldre skepp, fortelskepp. Härvid bör dock
sättaren akta sig för att lyfta upp mer eller annat än som verkligen
kan göra honom så stor nytta, att denna motsvarar besväret med
upp-lyftningen och förvaringen, ty han måste naturligtvis tillse, att det i
fortelskeppet förvarade icke faller omkull (blir svibel), i annat fall
förbytes fördelen i förlust.

285 En hög bokstäfver från sönderfallen sättning eller afläggning kallas
svibel. Det kan hända hvilken sättare som helst att råka sönderslå
mer eller mindre af sättning eller afläggning, men en ordentlig sättare
gömmer aldrig sådant, utan lägger genast af det. Om man derför ser
en sättplats eller ett sättbräde belamradt med svibel, så är det ett
talande bevis för dess innehafvares oordentlighet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 14:34:29 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/njgboktr/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free