Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hebreiskan, liksom flera andra orientaliska språk, läses från höger
till venster. Härigenom måste raderna i vinkelhaken hafva en annan
ställning än *den vanliga. Men då det vore obeqvämt och alldeles icke
låge för hand, att vid sättningen börja i vinkelhakens högra hörn och
fortgå mot venster, brukar man börja som vanligt från venster, men
med stilens signatur vänd mot sättlinien. Sedan raden är fullsatt,
ditsättas de punkter och accenter, som skola stå ö/ver bokstäfverna,
hvarefter man vänder raden om, så att den sålunda satta radens första •
ord kommer i vinkelhakens högra hörn. Sedan denna vändning är gjord,
sättas de accenter och punkter som skola stå under bokstäfverna,
hvar-vid iakttages, att om bokstafven har ett nedgående streck, punkten sättes
under detta, men om den har två, punkten får plats midt under bokstafven.
På senare tid har hebreisk stil börjat gjutas med underskuma
bokstäfver samt accenter och punkter på hela kägeln; i sådant faH
sättas de naturligtvis på samma gång som textraden.
Vid spaltsättning sättes första spalten till höger, och om kustod0
begagnas sättes denna i venstra hörnet.
Hebreisk sättning fordrar snarare större än mindre mellanrum mellan
orden, och bör man således ej hafva mindre än halffyrkant.
Emedan i hebreiska böcker den första sidan af arket befinner sig
der vi äro vana att hafva den sista, måste vid utskjutningen en annan
ordning användas. Vid folio- och qvartformat är det nog att endast
vända om ordningsföljden af sidorna, så att den första sättes på den
sistas plats, den andra på den näst sistas o. s. v. Vid oktavformat
begagnas deremot en annan utskjutning, nämligen så som å sid. 124
angifves. Härigenom blifver naturligtvis också falsningen af arket
något olika mot hvad vi vanligen bruka.
Sättning af musiknoter.
Notskriftens uppfinnare var Guido d’Arrezzo. De första försöken 352
att trycka noter i boktryckspress gjordes genom att man skar
nottecknen i trä och insatte dem i den tillhörande texten. De först
tryckta noterna antagas vara från 1470-talet. Sedermera begagnade
man kopparplåtar, och i medlet af förra århundradet zinkplåtar, hvari
man medelst stålstämplar inslog noterna.
Mot slutet af 15:de århundradet började man att trycka
musiknoter, sammansatta af rörliga typer. Tryckningen skilde sig ifrån den
nu begagnade deri, att man först tryckte systemlinierna eller notplanen
och derpå tontecknen. Notfigurerna voro i forna tider betydligt större
* Förut brukade man att nederst i högra kanten af hvarje sida sätta det
ord som började nästa sida; senare nöjde man sig med att å hvarje tryckarks
sista sida upptaga det ord hvarmed följande ark började. Detta kallades kustod
och är nu bortlagdt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
