- Project Runeberg -  Handbok i boktryckarekonsten /
214

(1881) [MARC] Author: Johan Gabriel Nordin - Tema: Printing and typography
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Samarbete

357 (spånshap; medarbetare: spåne, förvrängning af tyska Ge spann,
kamrat). I regeln bör en sättare utföra ett arbete, då icke trängande
omständigheter fordra annat; härigenom blir arbetet bäst utfördt och
likhet i små detaljer kan åstadkommas hela arbetet igenom. Den
hastighet, hvarmed allt nu skall utföras, medgifver dock endast sällan att en
sättare får ensam utföra ett arbete, utan det delas vanligen på flera
händer, hvarigenom naturligtvis arbetet blir fortare färdigt, ehuru på
bekostnad af likheten i utförandet och oftast äfven af sättarens fördel.
Då flera personer sätta på samma arbete, följer det af sig sjelft att de
måste vara öfverens om huru arbetet skall utföras, såsom t. ex. stafning,
kolumntitlar, rubriker, mellanslag o. s. v. Här kunna sällan alla spånar
samtidigt få sätta i kolumn, utan är detta vanligtvis fallet med endast
en enda; de öfriga måste sätta i långa banor, »i förråd», för att sedan
indela sin sättning i kolumner, »bryta om». Det är derför ett
hufvud-sakligt vilkor att manuskriptet fördelas så, att en hvar får en mindre del,
hvarigenom icke allenast förrådssättningen blifver mindre betungande,
utan äfven korrekturark blir fortare färdigt och arbetets fortgång
underlättas. Då den som sätter i kolumn utsatt full sådan och manuskriptet
icke räcker till ytterligare en, lemnar han vanligen det öfverblifna till
den som sätter näst efter honom, och denne börjar dermed sin sättning
i kolumn, »tar tillbaka». En hvar sättare bör tydligt utmärka i
manuskriptet hvar han börjat sätta, så att intet misstag kan ega rum.

Yid allt samarbete böra sättarne komma öfverens om korrigering,
slutning, revidering o. d., så att detta verkställes af en enda för hvarje ,
ark och icke flera sättare behöfva hindra sig dermed, eller den ena stå
och vänta på den andra.

Då många personer sätta på samma arbete, är det fördelaktigt både
för arbetets fortgång och för sättarne att* de bland sig utse en duglig
och rutinerad »ombrytare», som emottager manuskriptet, fördelar det,
korrigerar (utom första korrekturet), slutar och reviderar. Sättarne kunna
här beräkna efter rader och ombrytaren skrifva räkning å allt arbete
samt deraf få tillgodoräkna sig godtgörelse efter öfverenskommelse.

(I Frankrike, der detta sätt praktiseras mycket, varierar den ersättning
en »metteur en page» erhåller mellan 5 och 10 procent.)

Ombrytaren bör ega en viss förmåga att orientera sig, snabb
uppfattning och vara i besittning af sådana kunskaper inom typografien,
att han vid behof kan gifva de andra ett godt råd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 14:34:29 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/njgboktr/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free