Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som fortfarande kan hålla de upplösta limdelarne i elastiskt tillstånd,
och härtill begagnas socker- eller glycerinsirap, hvilka vätskor dock
icke sjelfva kunna lösa limmet. Utdrifningen af vattnet och föreningen
med sirap kan endast ske med stark värme.
På den materiel som användes beror i första rummet valsens
godhet och användbarhet; man bör derför söka få denna så god som
möjligt. Limmet bör hafva den egenskapen att långsamt uppblötas i
vatten. Om det under 3 till 4 timmar legat i vatten och derefter
ett par timmar i hög på ett bräde, bör det vara ungefär 75 % tyngre
än i torrt tillstånd. Ju mindre vatten limmet drager till sig, desto
fördelaktigare är det. Lim som tager hastigt eller för mycket vatten
till sig, bibehåller denna egenskap, äfven sedan valsen är gjuten, och
är derför olämpligt för detta ändamål. Man kan visserligen äfven med
dåligt lim, genom att under blötningen noga aktgifva på att det icke
blir för vattenhaltigt, vid gjutningen få valsen någorlunda god, men
den håller sig i sådant fall icke.
Sirapen bör vara rikt sockerlialtig, icke förfalskad genom
uppblandning af hvitbets- eller stärkelsesirap, hvarigenom sockerhajten
betydligt minskas. Dålig sirap är ofta orsaken till obrukbara valsar.
De ungefärliga proportionerna mellan lim och sirap äro vid
kyligare temperatur ungefär 4—5 delar lim och 6—8 delar sirap; vid
varmare temperatur tagas vigtdelarne omvändt, eller limmets vigt ökas
och sirapens minskas.
De för handpressarne ändamålsenliga sirap-lim-valsarne medföra, 419
då de begagnas å maskinpress, åtskilliga olägenheter, såsom ofta
återkommande vaskning, omgjutning o. s. v., hvarfÖr man slutligen började
se sig om efter ett för ändamålet mera passande materiel. I början af
1860-talet kom genom Renard & C:o i Siilz vid Köln en förbättrad
valsmassa i marknaden, 1863 uppträdde G. Rahn i Berlin med ljus massa och
1864 började H. J. Backmann att använda glycerin. Sedan hafva flera
olika sammansättningar börjat begagnas, hvaribland den s. k. »engelska
valsmassan» ännu torde vara den allmännast kända. Den sistnämnda
massans uppfinning helsades med glädje af en hvar som sträfvade efter
att erhålla goda valsar. Dess pris var visserligen högt, men så skulle
man icke heller mera behöfva arbeta med dåliga valsar. I början var
det också ganska bra; men den stigande konkurrensen nedtryckte prisen
till nära hälften, och följden blef att äfven den bäst beprisade massan
blef ^å dålig, att flera boktryckare återvände till den gamla massan.
Största klagomålen fördes öfver att den nya valmassan icke väl kunde
omgjutas.
G-lycerinmassa består af lim och, i st. f. sockersirap,
glycerinsirap eller glycerin. Då denna massa eger många företräden framför
den förut begagnade, har den vunnit stor användning.
Tillredandet af glycerinsirap sker sålunda: i en vigtsdel rå glycerin
(Glycerinum crudum) upplöses en vigtsdel vanligt farinsocker. På det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
