Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vandrade vanligen hela tryckeripersonalen en vacker dag utom staden,
eld uppgjordes och fernisskokning företogs. Härtill begagnades stora,
med lock försedda kopparblåsor, som till hälften fyldes med gammal
aflagrad linolja. Denna fick koka, tills den blef sirapsaktig, de
slem-miga delarne i oljan afskildes, och sedan fernissan var färdig, tillsattes
sot eller kimrök. Att resultatet stundom icke blef synnerligen utmärkt,
är naturligt. I England och Frankrike anlades i början af 1800-talet
färgfabriker och 1821 grundlädes .i Tyskland den nu af Hostmann i
Celle innehafda fabriken. I Sverige anlade L. J. Hierta år 1840
en färgfabrik, men den nedlades snart, och först 1870 uppstod en
ny fabrik, anlagd af O. Marin i Söderköping. Denna fabrik, som
tillverkade jemförelsevis mycket god färg, öfvertogs af boktryckaren
A. O. O. Berglund, hvilken flyttade den till Stockholm och 1881 bildade
ett bolag för dess bedrifvande; den är f. n. Sveriges enda färgfabrik.
Den ojemförligt största delen af förbrukad färg införskrifves från
Tyskland och en del från Frankrike och England.
Färgen indelas i handpress- och maskinfärg och dessa i sin ordning
i stark och svag. För maskinpress användes vanligen svagare färg än
till handpress, emedan valssystemet å maskin icke mäktar förarbeta så
stark färg. Den svarta färgen tillverkas, eller borde åtminstone
tillverkas af linoljefernissa och sot för fin, eller kimrök för ordinär färg;
men konkurrensen och deraf följande prisfall har medfört införandet
af surrogat, så att icke sällan nästan oduglig materiel användes vid
färgberedningen. Färgens beskaffenhet beror likväl icke allenast på
dessa ämnens godhet, utan äfven på att de äro för handei) i rätt
förhållande till hvarandra samt att de äro väl sammanarbetade. Ingår i
färgen icke tillräckligt af svärtämne, har den icke nödig täckförmåga,
utan ger ett grått och dödt utseende åt trycket. Har den för stor
tillsats deraf, så suger papperet i sig den ringa fernissan och lemnar
qvar svärtämnet som ett löst öfverlag, hvilket vid ringaste gnidning
deremot svärtar ifrån sig, hvartill kommer att den lägger sig för tjockt
på de finare strecken och ej täcker de gröfre partierna i formen.
Om den vid färgens tillredande begagnade fernissan är för svag,
så blir färgen tunn, och genom dess alltför feta och oljiga
beståndsdelar beröfvas valsarne under tryckningens fortgång all sugkraft,
hvar-igenom trycket får ett suddigt utseende. Mycket stark fernissa åter
gör färgen för styf, och en sådan låter ej förarbeta sig, emedan den
’ ej regelbundet lemnar färgkasten. Detta är isynnerhet påfallande, då
formen fordrar litet färg. Afven kan vid begagnandet af sådan färg
maskinen endast gå långsamt, ty eljest hinner ej papperet taga åt sig
tillräckligt färg från formen; stundom slitas, genom färgens seghet,
delar af papperet, hvilka dels fastna på formen, dels upptagas af
val-sarne, i följd hvaraf form och valsar oupphörligt måste rengöras.
Som en ytterligare beståndsdel i tryckfärgen har på senare tider
tillkommit hartz, hufvudsakligen föranledt deraf, att då tidningar o. d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
