Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan tillsätter man god, medelstark fernissa, rifver det hela, sedan
man m£d spateln behörigt förarbetat det, ännu några minuter med
löparen, och färgen är färdig att begagna till tryckning. Karmin- och
anilin-degfärger böra i allmänhet hållas kortare (starkare), fotografi- och
andra bruna deremot smidigare (svagare), och rifningen rättas efter om
färgen skall tryckas i maskin- eller handpress. Man bör förse både
dosa och lock med påskrift hvilken färg deri förvaras och noga tillse
att dosorna riktigt tillslutas, då, i följd af sin fasta form, snarlika
degfärger i dosan icke så lätt kunna särskiljas, utan man vid ouppmärksam
behandling lätt förvexlar t. ex. de olika röda färgerna med violett och
derigenom naturligtvis kan åstadkomma mycket onödigt arbete och
olägenhet. Försummar man att ordentligt tillsluta dosan, förderfvas
färgen af dam.
Då anilinfärger bland alla färger äro de intensivaste och svårast
att torka, så måste vid tryckning med desamma den största
sorgfällig-het användas mot afnötning (isynnerhet med karmin), äfvensom
iakttagas att den icke begagnas öfvermättad. Torkar en anilinfärg allt
för långsamt, så tillsättes litet (en half till en hel knifspets) borsyrad
mangan-oxid, som inrifves med färgen.
Som blandning för att göra en brun färg mörkare tager man icke
svart, utan pariser- eller meloriblått, emedan dessa gifva färgen mera
lif än den svarta.
Tonfärger beredas på vanligt sätt, dock bör man hålla dem litet
svagare än vanligt. Isynnerhet bör man akta sig ^ör att tillsätta allt
för mycket hvitt.
Tontryck. För ton- eller undertryck begagnas endera typer, 433
stereotyp eller galvanisk fällning deraf, eller plattor af trä eller zink.
Då det emellertid å många orter ofta kan möta svårigheter att nog
hastigt få sådana undertrycksplattor, så har C. Ulbricht i Rostock
försökt och lyckats att åstadkomma åtminstone mindre sådana genom
att använda kartongpapper med fin yta. Man utskär härvid 4—6
kartongskifvor efter önskad storlek, sammanlimmar dem med varm lim t
och limmar dem slutligen på en träfot såsom en kliché. Skall
undertrycket hafva öppna ställen, så aftrycker man den form, som skall
begagnas till tontrycket, å däckeln, lägger ett kartongblad derpå och
af drager utan färg, då vanligen ett tillräckligt tydligt negativt af tryck
erhålles för att derefter kunna med en skarp, fin knif göra utskärningen.
När kartongen blifvit lagd på foten, bör det hela läggas i press mellan
jemna ytor för att torka. För att få tryckytan jernn, inrifver man
först ytan medelst en fin linneboll med tryckfernissa, så mycket som
papperet efter flera inrifningar villigt insuger, och tillser noga att
kanterna väl inrifvas. Derefter tager man ett par droppar linolja på
den lilla bollen, fördelar oljan genom påtuckning öfverallt och rifver
ytan ännu en gång, hvarigenom den tjockare fernissan lättare intränger
i porerna. Öfverflödig olja bortputsas med en ren, fin linnelapp och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
