- Project Runeberg -  Handbok i boktryckarekonsten /
353

(1881) [MARC] Author: Johan Gabriel Nordin - Tema: Printing and typography
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bronsen #är deremot lättare att få bort, om man gör det med
försigtig-het. De färger som bäst lämpa sig att begagna torra äro ultramarin,
karmin och zinober; ultramarin och karmin, blandade, gifva en vacker
violett färg. Puderfärg måste vara mycket fint rifven, så att alla
korniga delar äro fullkomligt sönderdelade. För att få dem sådana
uppblandar man de lätt lösliga färgerna med litet rent vatten och,
sedan den sålunda uppkomna degen hunnit fullkomligt torka, rifver ,
man färgen noga ännu en gång. Vid svårlösligare färger, t. ex.
zinober, använder man icke vatten, utan tillsätter litet fin växtolja, såsom
riktigt ren matolja, hvarigenom man i de flesta fall uppnår önskadt
resultat.

Då puderfärg skall begagnas tillsammans med brons, fordrar
för-sigtigheten att man först trycker med den senare, emedan de sträfvare
färgerna gerna vilja upptaga något af den efterföljande bronsen,
hvarigenom färgen blir uppblandad och trycket får ett oklart utseende.
Tager man deremot bronsen först, undviker man denna olägenhet.

Undertrycksfärgen måste endast hafva en svag ton af samma färg
som puderfärgen. Den skall nämligen icke tjena till grundfärg, utan
blott för ögat utvisa de ställen som skola inpudras. Om man t. ex. ,
för ultramarin begagnar starkt blått till undertryck, får man icke
ultramarinens vackra blå färg att framträda.

Fernissan, hvarmed undertrycksfärgen inrifves, måste hafva andra
egenskaper än då den begagnas till vanlig färg. Glacépapper insuger
för hastigt den vanliga fernissan och lemnar blott de fasta
bestånds-delame, det egentliga färgstoffet, qvar på ytan, och detta är naturligtvis
icke i stånd att fasthålla den efterföljande puderfärgen. Den vanliga
tryckfernissan tillsättes derför med lika mycket kanadisk balsam och
litet sickativ429 som torkmedel. Kanadisk balsam är ett flygtigt, fint
hartz, som icke insupes af kritpapperet och besitter tillräcklig kraft
att fasthålla puderfärgen.

För tryckning med guld- eller kopparbrons tages en någorlunda
kraftig undertrycksfärg. Kromgult är dock icke att rekommendera
för guldbrons, emedan dess färgton är så lika guldets, att man vid
pudringen icke lätt kan se om alla ställen äro täckta med brons. Bäst
är för guld- och kopparbrons finrifven bolus; den uppfyller fullkomligt
sitt ändamål och har äfven den goda egenskapen att icke vara dyr.
Dess dunklare ton har icke någon inverkan på bronsens glans. För
tryck med silfverbrons, äkta eller oäkta, är en svag blå ton lämplig.

Fernissan för underfärg till bronstryck å glacépapper måste vara
densamma som här ofvan angifvits för puderfärg. Skall på brons,
t. ex. på guld, tryckas ännu en färg, så måste aftrycket med guld
derförinnan vara så torkadt, att man kan låta det mellan ett par
stålplåtar gå igenom satinerverk. Färgen, som sedan skall tryckas
derå, fastnar då bättre och guldets glans blifver derigenom äfven
betydligt högre.

J. O. Nordin, Handb. i Boktryckarekonsten.

23

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 14:34:29 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/njgboktr/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free