Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nornan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TI.
Pi Ialas skogbeväxta strand sig höjde
Ett ensligt Slott, »om blott for öbo’n röjde
En graflik tyfetnad långa vintern om.
Men jagtens lek m.ed våren återkom:
Då hvimlade forr obebodda hallar
Af prydda pager, och kring bergen» vallar,
Fick ödslig nejd ett gensvar mångengång
Af lösta kopplet i sitt glada språng. —
No, Laird Mac-Donnald, re’n i strid med åren,.
Ej följde mer den lätta hjort i spåren.
Nej, från sitt Jagtslott, öfver blånadt Jhaf,
Liksom han skådat bortom tid och graf —
I granslöst fjerran för hans öga målar
Sig hoppets land, och lik den frid som strålar
Ur själens inre verld så fjuf och varm,
Är faderskärleken inom hans barm.
>rl dag” — han sade — ”får jag åter famna
Min Ärchibald! — Syns intet segel hamna
I viken in? — Om, ej min syn bedrar
Han redan kommer.” —
Jambs.
Tillåt mig, min Far,
Att klippkrönt strand jag spejande må följa
Och se om. Mac-Lean vill försåtligt dölja
Det gamla hatet, fast förbytt i köld,
Med svekfullt sinne nnder afvig sköld.
Med folk om bord han kan ju omärkt smyga
I bugtell in, och djerf som Örnen Hygä
Uppå sitt rof? —
Angus.
Min Son, ditt varma blod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
