Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nornan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XI.
Flydd Nornan var. Inom sin grotta sloten
Hon drojer. Snart med rosten hemsk och bråten
Hon återkom:’ ”Ve, att min själ fornam
Den Andes makt din åsyn kallat fram!
Hojd nr sin afgrund, uppå nattens vingar,
Förfärlig, hotande, han mig omsviugar,
Att dunkla minnen väcka opp på nytt.. .
De ljusa stunder ur mitt*sinne flytt;.
Dock djerfs for dig jag himlens bud förklara,
Och skyddande, ditt odes Norna vara;
Men icke har.” — I hast — med blosset ryckt
Ur Mac-Leans hand, uppskrämande till flygt
Likbåderskan, som spräcklig vinge rufvar
I hålig stam, -och skrefvans dystra Ufvar,
Storögda vaknande, vid lågans ljus —
Till stranden hunnen, hon vid vågens brut
“ Trefalldigt facklan genom mörkret svängde,
Att gnistrorna i skiftad glans sig mängde
Med luftens våg, hemskt gjutande sitt sken
Omkring de* två, då ordande alltre’n
Hon närmare till Mac-Leans sida trädde:
”Har, stolte Laird! der tvenne lik du klädde
I svepningsskruden, väfd,af hafvets skum —
Uppvakna, Syndare! — På detta rum,
Vansinnig, såsom jag, af dig förskjuten,
Med späda dottern i sitt skote sluten,
Din Maka störtade i böljan ner!
Da blir så blek ... Månn’ du dess vålnad »er,
När ogat’ vildt kring mörka djupet stirrar > .. *
Kanske da räds, att än din ättling irrar
En okind främling uppå jordens rund?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
