Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnessång ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O, Sappho! ie’n jag delt ditt hjerta» Öden,
Lik dig, jag »let min plågas band i döden 13).
Dödsengeln kom: p& dnnkla vingen grydde
Svagt evighetens stjernor: Tiden bar
Ett »telnadt hjerta, och till afgud prydde
Sin men^kovishet, som oraklet var.
Men tviflets chao» från mitt öga flydde;
Religionen förde, sanningsklar,
Min sjal till ljuset, der den englasälla
Nu dricker lif ur evighetens källa.”
Nu v&lnaden försvann. I östern blänkte
Den första strimmau, och i purpursken
Verldsögat strålade, och åskan sänkte
Sin thordönsröst. I Lugnets, däld allen
Stod vandraren: en tår frin kinden stänkte
På minneskransen, »om han knutit re’n.
Han tog sin staf, och under ekens krona
Hans afsked hors i morgonvinden tona:
”J, dunkla minnen af försvunna dagar,
J vålnader, som sväfven för min »yn!
Er fåfängt skalden från sin drömverld jagar:
Ur phantasiens spegel ej J flyn.
Jag lyssnar, — och CamiUas 14) luta klagar;
Jag ser fortviflans tår på bleka hyn,
När dödens offer sist åt AdH bjuder
Den sång, som glödande af kärlek ljuder.
Farväl, du nejd, som genom hjertats lågor
År heliggjord! Igenom skuggrik dal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
