Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnessång ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Hur7 rar detf Jo, de svarta männer,
Förhånande mitt sista hopp,
Här skilde tvenne såta vänner,
Och ryckte mig nr grafven opp.
Månn* hjertat tusenårigt blöder?
Af de fördömdas plågor glöder
Min panna — Gud! jag mins ju blott,
Att Kerstin här sin boning fåttf
Men död, det kan hon dock ej vara;
Ty ej yä dödens lögn jag tror,
Min barndomsbrud! vill du ej svara,
Hvi du i tjället ensam bor,
När det är ram för två derinne?
En, stråle i mitt dunkla sinne
Från dina ögons stjernor sprid!
Da ser ju bortom graf och tidf
O, mins du ej midsommarsqvällen?
Du svor mig tro vid’ élfvens brädd,
Och strömkarln ’spelade på hällen,
Och jorden var med liljor klädd.
Der hemma än, med hvita vingar
Små elfvor, när guldharpan klingar,
Till dans vid midnattsolen gå.
Och trasten hörs sin brudsång slå.
O, kom! låt oss till hemmet vandra,
Och snart, ett brudpar, hand i hand
Vi gå till kyrkan med hvarandra:
Leksystrarna, med rosenband
Kring flätadt hår, oss parvis följa;
Ljuf rodnad synes kinden hölja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
