Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den sköna Cunnigunda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«å återfanno de heiine alltid 1 kyrkan, forsankt
i vemod, framfof Mansbilden med båfttet. Och,
som Nunnorna värderade detta tecken af
from-hei, fick den stumma Fruä, — gom dé kalladé
henne, t— stundom hela dagar våra ofverlettinkd
åi sig sjelf.
Flera år hade hon tilibragt i detta kloster,
då en dag den gamle Eremiten inträdde. Hon
igenkände honom genast: hennes inre blef skakadt
af vaknad oro, och den lugna, bildlika varelsen,
hvars anlete på en lång tid ej visat något spår
af sinnesrorelie, röjde nn liflig känsla af sorg,
och med tårar i ögonen frågade hon:
”Har du sett mina barns själar? Vet du, om
de ännu ropa: gif oss lif! gif oss lif!" —
”Nej!* •*— svarade Brfemiten — ”G*ds Me<
der hav åtor upptagit deäi i sitt sköte.”
Då lugnades hon åter och gick tfied sakta
steg ur rummet, medan dé förfärade NtinUörna
bådo Eremiten förtälja hennes öden, söm han
hittills ej velat omnåmna. När han hade slutat
berättelsen om de rysliga synerna, och alla korsat
sig, tänkte man först p4 Cunigunda. Man sökte
henne, som vanligt, Vid JVfarieebilden i kyrkan;
men — hvem målar deras förskräckelse och
for-nndran, då de *ågo det lilla Christus-barnet
borttaget ur Marias armär! Vid undersökning funno
de, att det, genom lång>arigt, ifrigtbfemöd&nde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
