Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Na Sorgen enaam satt i lifvets oeken,
Och band i tårar dodans bleka krans.
Då riekte Da It Sorgen brodershanden,
Och aöng bland stormarna på odestranden.
Och, lyssnande, na stilla hordes brnia
Det vilda haf liksom en svanesång;
Och skogen larde mildt i sackar sasa,
Och land och floder songo på engång:
”Din längtan, Lif, må sig från mnllen häfva,
Med sångens vingar ofver molnen avifva!*
Då kande menniskan sig styrkt och lugnad
Vid evigheteni hulda återklang,
Och lik en stjerna fram, till jordens hognad,
Ur himlens azar hoppets lilja sprang.
Då log for första gången Sorgens engel,
Och stodde sig mot liljans trogna stengel.
O Sångens Ande! låt dess fackla tindra,
Der Sorgens hand mig för på enslig atig!
Snart på min graf blott daggena tårar glindra,
Nar aoln ur österns flamma hojer sig.
Låt då en blomma, nr mitt hjerta a prången,
Af vårena lina vestan bli beanngen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
