Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINVANAS KLAGAN.
På Morvens fjällkust ensam satt Minrana,
Ljuft rodnande i hoppets sälla dröm:
Med blicken ilande på ljusets bana.
Åt rymdens fjerran dunkelblåa ström.
Långt ut på hafvet, som i vågor svallar
Vildt rytande mot mossbeklädda hallar,
Hon såg en vall af skimrande gevär,
Såg Fingals flotta ofver böljan täga,
Och sköldarna, i solens brutna låga —
”Min Ryno! By no! är du äfven der?”
Till fosterbygdens klippor iter ilar
Från stridens vapengny en tapper här;
Minvanas blick på hvarje kämpe hvilar,
Men ibland dem ej Ryno skådad ar!
En fråga på de bleka läppar sväfvar; •
Den.dör, då hjeirtat af sin visshet bäfvar
Hon frågar ej! — De svara nog ändå,
De sorgsna blickar, man till molnen sänder (—.
Den bygd, der lifvets eld sig återtänder
.Och hjeltars ljusa förste-hamnar gå.
”Ar Fingals Son på Ullins slätter fallen?.
Stark var den arm, som honom öfvervann!
Hans växt var stolt, liksom den unga tallen
På (Qonas berg; en blixt , i^ögat brann.
Är de^ina strål,ca fagra glans förkolnad?
Låt mig då se, din höga andevålnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
