Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- it -
NATtTIOLBIf.
Skrämd af er strid nr slumren opp,
Jäg blygsamt vågar svara;
Och har om er försoning hopp,
Nar jag filt mig förklara*
Min vällukt, förd af Zephyrs ilagt,
Hann Hilmar, då mig Lnna vickt;
Få enslig stig
Han log åt mig:
Jag fick hans längtans helsning.
FAbgåt-mio-bj.
Da klara spegel! ren och skar
Som Ljuset i det Höga,
Var vittne Du, att redligt är
Mitt lilla blåa oga!
Jag såg just ne’r emot din famn,
Då Hilmar hviskade mitt namn; —
Du tystnade,
Jag lyssnade:
Min blef hans hjertas helsning.
D& for en susnlng, sval och skön,
Igenom häck och buskar;
Och vida kappan , dunkelgrön,
Den gamle Alen ruskar —
Så allvarsam han ser sig kring
I dalen, och i blomstrens rkig
Han talar då:
”Nu lyssnen, små!
Och horen gamle Alen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
