Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till domen min harpa jag rör,
Ilvars klagan i böljorna dör;
Ty aldrig med längtande hågen
Ett älskande hjerta jag hör!
EN GOSSE (om sex år slår ofvan
stranden på en klipphitll).
Säg mig, hvem är Necken, Anders!
FISKAREN.
Jo, han är en speleman,
Som i djupet har sin boning,
Genomskinlig som ett glas.
Der båd’ stjernor, sol och måne,
Liksom gnistrande juveler,
Kläda väggar, golf och tak
Och ur tusen speglar stråla.
Och hans trädgård, ack, så präktig,
Kom och se! Hvar enda gångstig
Är belagd med perlmosnäckor
Och af guldsand strödd. Derinne
Tvinnar han af menskohår
Sina strängar. Harpans båge
Ar af hvita menskoben;
Derför klingar hon så sorgligt.
Ja, om du vill titta ner
Länge stirrande i djupet,
Skall du icke längre trifvas
I din gamla stuga, ensam
Med din mormor. Stackars arma
Två enstöringar på holmen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
