- Project Runeberg -  Samlade dikter / Del 3. Nya Dikter /
47

(1831) Author: Julia Nyberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUMMAN.

O, skön är jorden
I all vårens prakt; men ringa
-Mot den ,syn, hvars herrlighet
Uppenbaras för min själs
Inre öga. — Himlen öppnar
Sig i klarhet öfver klarhet,

Och från ljusa höjder strålar,

Med en solring kring sin panna,
Verldens frälsare. Så log
Han på Tabor. Se! han sänker
Sig allt närmare till jordens
Region, der anderiket
Har sin första gräns. Han slutes
i en krets af mindre, större
Ram, som nyss ur dödens slummer
Vaknat; hvart och ett är fördt
Af sin lefnadsengel. Herren
Står allena i mångdubbla
Ringen, spridande med sträckta
Händer lifvets nya ljus
Till de späda hjessor ner,

Dem välsignande, som fordom:
wLåler barnen till mig komma,
Hörande Guds rike till!»

Men ett enda barn står fjerran,

Vill ej nalkas himlavännen
Spörjande:, »nvi dröjer du?»

Barnet uppå afstånd höjer
Blivande sin röst: »O Herre!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:44:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/njksamdikt/3/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free