Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från gren och till gren klättrar Lina dit opp,
Och hunnen till målet i svigtande topp,
Så tyst som den lurande katten,
Hon tittade in i det flätade bo
Och störde de sofvandes hvila och ro,
I förklädet hemtande skatten.
l)å ned från den vådliga färden hon hann,
På vägen en hjulspik, förrostad, hon fann —
Till misskund ej känslorna kalla;
Fast modren flög klagande kring sina små,
Det mordiska sinnet förgrymniadt ändå
Stack ögonen ut på dem alla.
I hast som den hvinande stormilen pep
En röst, och en hand efter lockarne grep.
«Stå stilla!» den hördes befalla.
»J andar, som föllo från himmelen ned,
»Ur hålorna stigen och hören min ed,
»Troll, gastar och svarlalfer alla!»
»Ve, herrgårdens barn! vid de hjelplösas skri
»Förbannad en gång må din afföda bli,
»Femtalig, men sämre än denna,
»Du kastade bort ibland stickor och strå,
»Att skingrad och husvill och hungrande gå
»I mörkret och modren ej känna!»
Den vredgade gubben från Finnmarken kom;
Nu vändande åter till skogarna om
I skägget hörs mumlande tala:
»Med björnfelt din galla har Perkele närt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
