Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Än kolsvarta fasan frän midnatlen göts,
Tills åter den blytunga molnväggen bröts
Af blixtrarnes korsande lågor.»
»Vid seglarens rop, som mitt öra förnam,
Drefs skeppet allt närmare klippudden fram,
Ett gungande spån uppå bafvet;
Det knakar i plankor, det hviner i tåg,
Tills redlöst det sjunker i bränningens väg,
Och allt är i djupet begrafvet.»
>
»En roflogel lik i den nattliga stund,
Då hemskt frän den mörka, uppslukande grund
Dödstystnad på nödropen följde,
Jag lyssnande stod på den ensliga strand,
Förbidande dagningens gryende rand,
Och skörden, som töcknet fördöljde.»
»Snart synlig blef tallan: kring uddar och vik,
Bland spillrorna flöto de drunknades lik,
Dock sorglös vid åran jag ställer
Min kosa, bland holmar och klippiga skär,
Att berga hvad ödet åt strandbon beskär,
När ägarens rätt mer ej gäller.»
»Att ingen var öfrig, jag trodde förvisst,
Dock snart hörs en röst, som ur dimmor och mist,
Lik vakteln, i frostvinden klagar:
»Min fader liar somnat i djupet alltre’n,
lians skepp är förgånget. På jorden allen
Hvad båtar mig ungdomens dagar?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
