Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock hjertat ej för himlen andas
lin odeldt suck i lifvets vår,
Nej, äfven jordens kärlek blandas
1 hvarje helig suck och tår.
Hur ljuft, att till en fader skåda
Och bedja för sin älsklings väl:
»O Gud, må vid ditt altar båda
En dag vi bli ett lif, en själ!«
En bön hon för sin Alfrid sänder,
Ur hjertats djupt fördolda verld:
»Beskydde Gud från fjerran stränder
Till hemmets dal hans återfärd!«
Dock re’n hörs tempelklockan kalla,
Från moln till moln, med väldigt ljud:
»Församlens här som bröder alla,
Att helga hvilans dag åt Gud!«
Yid orgelns ton koralen ljuder,
Okonstlad höjd ur hvarje bröst,
Och snart till helig tystnad bjuder
Välsignelsen i bönens röst.
Re’n portens regel tungt blef sluten,
Att kyrkans frid ej störas må,
Då hvarje suck ur hjertat gjuten
Förenas att sitt ursprung nå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
