Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ocli med ett sjufaldt ve sin fasa bringar
I moln af rök; men ej den hand betvingar,
Som trotsar faran, bryter regeln från
Den stängda port vid yxans gälla dån.
Och regeln viker. I sekunden
En vingad drake lik, så fort
Flyr elden, ej af fjettrar bunden,
Och pustar mot den öppna port
Ur blodrödt gap den lavaström, som tränger
I templet in, och hvarje utgång stänger,
Hemskt hväsande med tungor tusental:
»Vik hän förmätne, fly mitt afgrundsqval!«
För egen vanmagt tanken ryser
Och sanslös ingen ledning fann.
Från alla rutor blyet flyter,
Der glödande hvar båge brann.
Dock hoppets stråle liar ej än försvunnit:
Till altarfönstret, ej af elden hunnet,
Flyr Alfrid upp, och ser vid dödens hot
Sin brud, en bedjerska vid korsets fot.
Olivias själ i räddningsstunden
På gräns af jord och himmel var;
Men lyftad upp till fönsterrunden,
Dit han sin brud från bålet bar
Och sista gången till sitt hjerta trycker,
Omfattar folket hennes knän, och rycker
DödsoiTret ur hans famn... i samma stund
Med åskans dån nedstörtar hvalfvets rund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
