Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den yngres rosor voro nästan smälte’
Af diktens eld ocli Albert hette han,
Han Sångens morgonrodnad bar på munnen,
I sång och kärlek aldrig öfvervunnen.
Han blåögd var och ljus. En gyllne cittra
Han höll i stilla tjusning mot sitt bröst.
Derinne hördes diktens fåglar qvittra,
Ledsagande med samljud Skaldens röst.
Mot solen sågos cittrans strängar glittra,
En lek för fingrarna, för sjäFn en tröst.
Och Sigurd basen söng till Fredmans sånger,
Och bergen svarade tre fyra gånger.
»I qväll jag sjunger icke Fredman mera,» —
Sad* Albert hälften ledsen, hälften mild.
»Så sjungom vi en stridssång eller flera?» —
»Nej! broder Sigurd, då blir du så vild,
»Och börjar af och an i takt spatsera,
»Och så är all vår glädje strax förspild.
»Jag ser förut, hur du med svärdet dansar,
»Och skrålar högt, som en sonett i pansar.» —
Men Sigurd sade: »sjung! jag sitter stilla,
»Och håller djupt men tyst mjn Svenska bas.
»Se blott på mig om jag beter mig illa,
»Och vill begynna något kämparas.
»Stäm fort, och sjung; ty eljest, Brage lilla,
»Jag slår med svärdet allt ditt spel i kr as.»
Och Albert log, den vänliga, den unga,
4 Om Thormod Skald han började att sjunga.
£
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
