Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
Han syntes, som man tänker sig i norden
En sofvande, förklarad Baldersbild.
Se på — det syns, att drömmen honom dårar.
Och ögonlocken svälla utaf tårar.
Utur två Ögons himlar, när han vaknar,
Två stora, klara peri or rulla ner,
Den heliga gestalten långsamt raknar,
Och raskt, men sorgligt, åter kring sig ser.
Det tyckes som hans öga något saknar,
Vill finna allt, men finner intet mer.
Han sade: »död — o lären väl det ordet!»
Och dermed satte han sig ned vid bordet.
Men Sigurd, som vid Fredrikshalls belägring
Kung Carl, med handen på sitt faste stod,
Och Albert, rörd af gästens ord och fägring,
Böd silfverbägarn fram med blygsamt mod.
Då gästen sett deri, med vänlig vägring
Han sadv; »Jag dricker icke eld och blod.
»Min dryck är bäckens klara silfverdroppar,
»Min spis är född i daddel trädens toppar.»
Nu lyftes blommorna ur korgen sakta,
Och daddlarna på bordet ströddes ut:
»Se dessa hvita små mitt visthus vakta;
»De vissna snart, och snart är maten slut.
»Nu vill jag här dem räkna och betrakta,
»Ack, ack, de lukta ännu lik och krut.
»Men jag skall gå tills jag förtärt den sista:
^ »Då blir jäg glad, då lär mitt hjerta brista.» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
