Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
£**•
Sjelf naturn i glädjen, som hon tänder,
Känsla saknar för sin herrlighet, —
Om den dolda kraften, hvilkens händer
Ordna henne, ej det minsta vet.
Pendeluret lik, hon går sin gång,
Slafviskt fjettrad af det tunga, tröga,
Att i morgon Ster nyfödd lefva,
Gräfver hon sin egen graf i dag,
Månarna i långsam krets sig vefva,
Evigt lika, efter gifven lag.
Ty den verld behöfver dem ej mer,
Som af egen svängningskraft sig låter
Hindras från att störta ner.
Hem de flydde ifrån våra zoner i
Med dem flyktadt ock det sköna var,
Flydda lifvets färger, lifvets toner:
Meningslöst, ett genljud blott är qvar.
Gudarne till Pindens höjder sväfva,
Räddade ur tidens grymma svall;
Tiden måste allt det sköna qväfva,
Som i Sången lefva skall.
Skaparns ära rörer henne foga;
Och af reglors grymma tvång.
Gudarne ur tiden vända åter;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
