Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är den sång, från Tassos lyra klingar,
En skön duett ar Konsten och Natur’n:
Och Shdkspeare verlden till beundran tvingar,
Högt lyftad på sin tragiska cothurn.
Det är en helig fest för själ och öra,
Det är *så herrligt och så rikt att höra
De stora Skalder sina harpor slå;
Dock vet jag något skönare ändå.
När Skalden, ur sin diktnings drömmar vaknad,
Slår upp sin blick, och in i lifvet ser,
Och finner — ej de drömda bilders saknad —
Men hvad han skönast tänkt och drömt —och mer;
Ja! när han der i verkligheten finner
Hvad, en gång funnet, aldrig mer försvinner:
Af Idealet sjelf en synlig bild,
Som bär, i hjertat och i anletsdragen,
En stråle af de himmelska behagen,
Som blixtens träffande, som solens mild:
Och när han hör, hur tjusande den talar,
Lik vestanflägten i Arcadiens dalar:
Och han den röst, som från dess läppar går,
Så högt beundrar och så djupt förstår —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
