Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•fe»–––––––––;––––––––––––––––––-
O! när jag, tärd af lång förväntan, frågar,
Om jag får komma, gladt du svarar: ja!
Du synes född att tjusa och bedra:
Du kallast är, då jag som hetast lågar.
Du säger ja! men när du säger ej,
Och då är Ja detsamma som ett Nej!
VI.
Jag såg en gång uti en myrtenlund
Begrafvas tvenne sköna, trogna tärnor.
Jag såg en hjort, som jagade en hund:
Jag såg en blind, som täljde himlens stjemor
En mulen dag, då solen blänkte klar,
Ett skepp jag såg, som timradt var af sippor.
Med ormars fotter skeppet lastadt var,
och samm på spetsarne af tvenne klippor.
Så sannt det är, som jag berättar dig,
Så fiannt är äfven, att du älskar mig,
VII.
Pygmalion älskade en marmorstod,
Han knäföll vid dess fot: dess kind han smekte.
Med sina tårar han en Gud bevekte,
Och bilden, vid hans kyss, fick lif och blod.
Ack! ingen i naturens vida rike
Ännu så lycklig som Pygmalion fanns.
Jag är i kärlek väl Pygmalions like,
Men ack! mitt öde huru olikt hans!
Då utaf kärlek jag i tårar flyter,
Min älskade i marmor sig förbyter.
?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
